vart tog den vägen.

Att gå ut en kväll, åka skidor, eller rättare sagt glida runt på transportsträckor och stå i liftköer nästa dag är inget jag skulle vilja rekommendera. Men målet idag var att äta lunch på det nybyggda Copperhill mountain lodge. Tanken var så klart att åka lite men vi kunde inte vid starten ana att det skulle ta oss cirka två timmar att ta oss dit (pga alla liftköer).

 

När man väl kom till deras egna lift, och såg hotellet växa fram i horisonten var det rätt så mäktigt. Väldigt alpigt. Väl inne kändes lågkonjunkturen långt borta. Kristallglas, Noguchi-bord, Eames-stolar, ryska tidningar och en fantastisk brasa. Första intrycket var med andra ord imponerande. Maten då? Eftersom jag hade en pommes frites cravings beställde jag en hamburgertallrik med Wagyu-kött och tryffelkräm. Inga konstigheter. Pris, 195 kr. En riktig skidbackelunch…

 

Köttet var grymt, nästan i klass med köttet i PA’s burgare, men pommes fritten, det måste varit ICA’s billigaste frysta. Helt seriöst. Så besvikelsen var rätt så stor och jag skulle knappast rekommendera den. Bättre nog att gå dit på kvällen och äta i den trevliga restaurangen. Summa sumarum, gå dit, se dig omkring, ta en drink i Fireside Lounge Bar och känn dig som om du vore i Courchevel eller i Bad Gestein. Åre blir bara bättre och bättre.

 

Och det sjuka, det är helt fullbokat. Knack, knack – lågkonjunktur?

Åre.

Nu sitter jag bilen på väg till Åre. Full. Hade en supertrevlig kväll med vackra Ylva och hennes vänner. Dock visste jag att jag inte borde gå ut, men det var lite svårt att låta bli. Slutade med att jag kom hem klockan fyra på morgonen, så det blev bara två timmars sömn. Känner mig riktigt seriös, men a ja, man lever bara en gång. Nu är jag tydligen på gränsen mellan att vara underhållande och sjukt irriterande Bara fem timmar kvar nu. Lovely. Och jag kan så klart inte köra.

juldagen.

Efter en lugn julafton med familjen blir man givetvis sugen på en lite galnare kväll, och vilken dag är inte bättre än juldagen för att träffa sina vänner. Efter en fördrink med Robert, en sväng förbi Berns och V landade vi som vanligt på Spy Bar där det kändes som om man var på en hemmafest i ens bästa väns vardagsrum, och eftersom det är lågkonjunktur tog han betalt för ölen. Underbart var det.

Fast det roliga var nästan dan efter. Under min jag-måste-vakna-upp-baksmällan-promenad bad mig ett par japanska turister foto dem på Skeppsbon. Och eftersom jag hade ett rikigt bussigt bakishumör tog jag kameran, bad dem le och sprang iväg. Deras min var helt otrolig, jag såg ju inte direkt ut som en tjuv. Efter tio meter stannade jag, vände mig om, skrattade och gick tillbaka till dem med kameran. De tyckte inte det var lika roligt. Hihi.

julafton.

Julen blev traditionsenlig. Det enda som fattades, eller snarare den enda som fattades var mormor som gick bort i våras. Hon brukade alltid komma över under julen och förgylla tillvaron med sitt skratt och konstant mobbning av far. Annars som sagt, inga konstigheter. Middag med morbror och hans familj, rödbetssoppa med ”uszka” (dvs degbollar fyllda med svamp), kroketter med kol och karp – så jävla sexig middag. Ibland önskar jag att traditionen tillät kött, det polska julbordet måste vara topp tre sämsta i världen. Men hej, två dagar om året kan man faktiskt vara köttfri, man har så få traditioner redan som det är. Gäller åtminstone slåss för det som man ärvt.

den tryckta tidningen – jag kommer att sakna dig.

Nu är jag mer eller mindre ledig. Har lite småpill kvar att fixa innan julafton, men inget som kräver något större engagemang. Nu ägnas min tid istället åt en sen frukost, smörgåsar och te, och DN & SvD. DN för deras klart bättre inrikes- och utrikestäckning, och SvD för ekonomi och kultur. Jag gillar verkligen morgontidningen. Jag är ganska gammalmodig av mig men jag gillar verkligen att bläddra analogt. Något jag definitivt inte kommer att göra i många år till.

Papperstidningens framtid är klart oviss. Upplagorna faller, annonsandelen minskar och, eller kanske framför allt, den är ett miljöhot plus att beteendemönstret bland yngre förändras. I en ny rapport slår SCB fast att, inga direkt större nyheter för de flesta, att:

…75 procent av ungdomarna i åldern 16–24 år till viss del läser nyheter på internet i stället för i tryckta tidningar. Bland 25–34-åringar är andelen nästan lika hög – 73 procent. I gruppen 65–74 år uppger 28 procent att de till viss del läser nyheter på internet i stället för i tryckta tidningar.

3 av 4 personer i ålderns 16-24 år läser alltså nyheter på internet istället för i tryckta tidningar. Dessa siffror är inte direkt någon överraskning, hur ofta är inte du på aftonbladet.se och uppdaterar dig vad som änder runt omkring i världen? Vad som däremot är underligt är att alla tidningar inte snappat upp den här trenden inom folks beteende. Istället för att diskutera hur tidningen ska öka ska sina annonsintäkter borde de stora tidningarna satt sig ner och diskuterat vilken strategi ska de anamma på internet för att möta, (1) dels det ökade behovet av att vara aktiv och dynamisk i ett samhälle där vi hela tiden vill vara uppdaterade och veta vad som händer härnäst, vi väntar inte längre till nästa morgon eller kvällspressen, (2) dels beteendeförändringen bland yngre målgrupper.

Anders Ericson, VD för Sveriges annonsörer skrev tidigare i år på sin blogg:

Att minskat dagstidningsläsande kommer att avspeglas i att tidningarna tvingas sänka sina annonspriser torde inte vara en alltför vild gissning. Framtiden ser minst sagt dyster ut för den svenska dagspressen med ökade kostnader, minskade upplagor och lägre annonsintäkter. Kanske blir nätet dess rädddning?

Jag hoppas hans fråga är retorisk. Min gissning är att dagspresstidningen, tyvärr, är borta inom loppet av 15 år (kanske till och med ännu fortare). Samtidigt visar citatet branschens oförmåga att anpassas sig till det rådande klimatet i samhället. Mina barn kommer inte uppleva den tryckta dagstidningen, det är jag helt övertygad om. De kommer nog läsa allt i mobilen, eller lyssna genom en podcast. Däremot kommer jag att sakna den, men samtidigt glad över att träden kan användas till något annat, och slippa tänka på mina högar med dagstidningar i hemmet. Tänk långsiktigt, inte kortsiktigt och lyssna på marknaden – det kommer ditt varumärka alltid att vinna på.

var finns strategin på webben?

Eftersom jag redan tagit mental semester, och är aningen trött efter gårdagens trevliga kväll med Michaela, Petra och Robert, har jag surfat runt lite på olika kampanjsajter och respektive företags hemsidor. Och helt ärligt är det inte mycket som imponerar på mig.

Den kreativa höjden på det material som görs i Sverige är bra, men var är affärsnyttan, och framför allt vad är grejen med ha så många olika flashiga kampanjsajter? Vari ligger kundnyttan? De flesta sajter är inget annat än, jag vet att det här är inte en helt korrekt jämförelse, men typ, lite längre interaktiva TV-spottar. När du har möjligheten att verkligen skapa dynamik, varför tar du den inte?

För det första byggs fortfarande sajter där kunden inte står i centrum. Det flesta hemsidor bygger på en publicistisk modell, dvs de flesta sidor är som nyhetssajterna. ”Ja men titta, här kan vi lägga upp all information om företaget, och lite därtill” måste vara grundtesen när det mesta byggs, istället för att  diskutera ”hur i helvete kan vi driva försäljning genom internet?” Du får ingen dynamik om du endast presenterar information på webben, kundnytta i fokus.

Det andra jag noterat är att kampanjsajterna inte får fäste i själva sajterna. De förblir en kampanjsajt, varför? Varför inte integrera kommunikationen och få dels hävstång, dels stringens i det man gör. Att koppla ihop en kampanjsajt är inte komplicerat, det är inte hjärnkirurgi men det kräver en del strategiskt tänk.

Och det är väl där, i det strategiska tänket, som Sverige fortfarande inte är jätteimponerande. Insikterna finns, grafiken finns, kreatörerna finns, men den grundläggande strategin verkar inte få fäste. Sedan måste givetvis även kunder våga vara kreativa på ett strategiskt plan. Det gäller att släppa in konsluter redan under valet av CMS och vara med att bygga grunden, inte endast formge den och skapa en ”rolig” applikation”– då kan vi skapa något väldigt spännande med fokus på kunden och affären.

Titta bara på det här caset. Magiskt.

sekundär narcissism och anmodad image.

Att blogga är idag ett högst vanligt fenomen. Hela 9,9 % av alla som bor i Vasastan uppges ha en egen blogg. Personligen tycker jag den siffran verkar hög, har svårt att tro att det finns minst fem aktiva bloggare i min fastighet. Visst finns det många singel hushåll, men bloggar verkligen vart tionde? Om du startat en blogg, men inte uppehåller den, kallar du dig en bloggare? Bugaj & son är faktiskt mitt tredje försök att blogga. Jag har aldrig tidigare orkat eller haft lust att blogga. Jag har alltid velat samla mina tankar på ett ställe, men alltid sparat dem på hårddisken. (Lathet?) Utan att orka göra något större av dem. Jag hoppas iallafall kunna upprätthålla den här sidan. Ganska motiverande, och framför allt roligt att göra research kring olika områden och skriva ned dem. Och alltid kul att se att ett par personer läser dem. Gör mig lite tillfredsställd och glad.

Men varför bloggar man? Är det för ett marknadsföringssyfte? Narcissim? Öppen dagbok (återigen narcissim)? Filantropi? Intressespridning? För eget bruk? Etc.

Alla anledningar jag kommer att tänka på kommer alltid tillbaka till det Freud kallade för sekundär narcissim, dvs allt som inte rör begäret och energin att överleva, utan det bortom kroppsliga. Att vi tänker på vad andra tycker om oss, och hur omgivningen dömer oss (på hur vi väljer att presentera oss). Är allt bloggande en form av narcissism? Ett behov, eller ett begär efter självbekräftelse? Genom att blogga kan man skapa den image man själv vill ha, du bestämmer själv vad du vill lägga upp eller inte. Du styr det andra ser och läser. Alltså blir ett bloggande ofta ett begär efter självbekräftelse (å andra sidan borde man kunna kalla det ett modernt behov).

Ta bara det jag skriver, klart jag vill att du ska uppfatta mig som en intellektuell, intressant människa. De bilder jag lägger upp mig själv är bara de bästa – jag vill ju inte visa min fula sida, eller hur? Skriver jag bara om positiva saker kommer du med största sannolikhet uppfatta mig som en av världens gladaste personer. Bloggen är därmed ett modernt styrverktyg för din, eller min, image. Fast image är kanske inte riktigt rätt ord, snarare en imaginär image, eller en anmodad image. Den begärda imagen ditt undermedvetna och ytliga jag du vill ha. Och så länge du mår bättre av det, eller om det hjälper dig framåt, är det ett positivt redskap som det gäller att förvalta väl.

viral.

Central Beeher, ett holländskt försäkringsföretag, lyckades enligt the gaurdian göra årets tionde bästa viral. Visst skrattar jag varenda gång jag ser den, men jag kan inte rikitgt till fullo förstå insikten. Vill de vända sig till homosexuell målgrupp, vill de gå genom magen till hjärnen, vill de uppfattas som ett roigt modernt försäkringsbolag, ja, vad vill de? Jag vet inte hur ni fungerar, men what’s in it for me? Om de vill göra en varumärkeskampanj, eller ett positioneringsarbet så faller all mitt förtroende för dem. Jag upplever dem inte direkt som ett seriöst bolag som kan erbjuda mig en bra försäkring. Jag kanske har en mental spärr, men vissa företag borde kanske tänka sig för innan de gör för rolig reklam. Kopplingen till varumärket är lite väl lång. Men hej, döm själv.

love. del 4.

Vissa anser att kärlek endast är psykologiskt (i kontrast till filosofin), en fysisk reaktion gentemot någon man är fysiskt attraherad av. Således medför denna attraktion vissa karakteristiska karaktärsdrag såsom ett aktivare lyssnande, omsorgsfullhet, intimitet, anpassning och så vidare. Denna syn på kärlek hålls främst av behaviorister, den del av psykologin som främst, eller kanske rättare sagt endast studerar observerbara beteenden, dvs biologisk och fysiologisk respons. Enligt dem skapar människan vissa typiska, gemensamma drag när vi upplever kärlek. Det är helt enkelt en serie handlingar och preferenser som är fullt synbara för en själv och för omgivningen. Alltså är de kvantifierbara; när person A är i person B:s närvaro kan vi tydligare (starkare) se honom/henne påvisa handlingarna X, Y och Z, än när han/hon är med person C.

I teorin undersöker man varför man blev kär. De olika mönstren kan observeras, och de starkaste handlingarna och dragen hyser vi till den peson vi är mest kära i. Att vara kär är alltså en (väldigt) stark reaktion på olika positiva betingelser i annan persons beteende eller vid någon annans närvaro.

En expressionists kärlek är lik den behavoristiska. Kärlek är ett uttryck av olika samlade handlanden gentemot en älskad. Dessa uttryck kan sedan kommuniceras genom språk (ord, musik, poesi) eller beteenden (ge presenter, dyka in eld efter sin älskade, ge bort en njure etc) men är en reflektion av en intern, emotionell känsla istället för att vara en föreställning av en fysisk respons till stimuli.

Ur ett deterministiskt perspektiv är kärlek en extension av de kemiska-biologiska processerna som tillhör människan. I den här doktrinen är det alltså generna, vårt DNA som bestämmer kriterierna i vårt sexuella begär såväl som förment romantik. Kärleken är alltså inkodad och inget vi kan aktivt påverka, eller rent krasst inte existerar. Vi reproducerar, that’s it.

Det finns givetvis fler synsätt inom psykologin som är intressanta, men jag tycker dessa tre, plus det jag kommer skriva om imorgon, täcker ganska väl de olika delarna. Allt från beteende förändringar till undermedvetet till medfött. Ge mig gärna tips om du kommer på något mer som borde lyftas fram.

att vara slut.

Idag är jag trött. Riktigt trött. Efter att ha haft möten i sex timmar av sju möjliga, inklusive arbetslunch är den del jag tänker med helt slut. Den orkar inte producera någon form av aktivitet över huvudtaget. Därför får min kärleksföljetong och forskning ta en liten paus över helgen.

Nu försöker jag mest samla krafterna inför ikväll. Först middag, och sen till Kontoret, en nyöppnad klubb inne i Sturekompaniet, typ som V, fast lite mindre. Ska bli spännande. Efter det blir det säkert en blixvisit på Berns och en avrundning med tryckare i Gubbrummet. Ses där ute, bisous.